Jag är bra på att sova. Jag somnar fort, kan sova var som helst och sover blickstilla i ett nära medvetslöst tillstånd. På sista tiden har jag börjat fundera lite över det där tillståndet mellan sömn och vaken, när huvudet är på väg att somna men fortfarande är medvetet. Stunden när sömnen gör sitt trevande intåg och den vakna verkligheten börjar krackelera är väldigt intressant. Jag har haft telefonkonversationer i det tillståndet som urartat till osammanhängande monologer med svag verklighetsförankring, kommit på fantastiska idéer och tänkt storslagna tankar.

DN Kultur skrev om det här fenomenet, som på medicinskt språk kallas hypnagogia, och förklarar det såhär: ”(…) egentligen är det inte så märkvärdigt. Hjärnans delar somnar vid olika tidpunkter och i olika steg. Medvetandet sträcker sig på en kontinuerlig skala från vakenhet till dröm över vakendrömmar, klardrömmar och just slummerbilder. Tankar och impulser censureras inte längre av överjaget, allt blir möjligt.”

Flera författare, bl.a. Kerstin Ekman, Siri Hustvedt och Maja Lundgren utforskar detta hallucinogena tillstånd i sitt skapande. Känns definitivt som något att förkovra sig mer i!

På vårt nattduksbord, en av anhalterna på resan mellan vaken och sömn, samsas Tolstoj, Strömqvist, Hemmingsson, Carroll, Atkinson och Nesbö. Gott så.

Annonser